Stockholm i mitt hjärta

Lördag em. På konditori Lyran med maffiga prinsesstårtor och ett surr av samtal vid brokiga träbord känns livet nästan som vanligt. Tidigare, i den uppsprickande grå förmiddagen vid Mälarens kant i Hässelby Strand, sprang jag för livet – för att skingra det onda i hjärtat.

På charmiga konditori Lyran är livet nästan som vanligt.

På Adolf Fredriks kyrkogård blommar blå krokus
Jag var inte ens där när det hemska hände. Familjelogistik gjorde att jag med kort varsel valde att jobba hemifrån fredag 7 april. Lastbilen kapades 400 meter från mitt kontor. Dagen före tog jag en sen promenad. Det var stressigt på jobbet men jag bestämde mig att prioritera att komma utomhus 30 minuter innan nästa möte. Pulserande Stockholm brukar alltid göra mig gott. I dag sken solen. Jag sneddade över Adolf Fredriks kyrkogård. Blå krokus blommade i gräsmattan. På toppen av Drottninggatan syntes som vanligt längre ner på gatan, businessfolk, ungdomar, föräldralediga med barnvagn, hundflanörer och en och annan turist. På gågatan vilade de karaktäristiska stenfundamenten av lejon. Min slutstation var Kungsträdgården. Jag ville se de knoppande rosa körsbärsträden jag i år bara sett på Instagram.

På Adolf Fredriks kyrkogård blommar krokusen i blått.

Mitt mål var Kungsträdgården och se de sköra rosa knoppar.

Hur mår Du i dag, hjälte?
Jag var inte ens där. Hur mår ni som var där? Ni hjältar som hjälpte till på tusen olika sätt – och ännu jobbar med att hjälpa på en mängd olika sätt. Det finns inte ord som räcker för de hjältemodiga och kärleksfulla insatser som har gjorts av polis, ordningsvakter och väktare, akut- och sjukvårdspersonal, kyrkor, förskolor- och skolpersonal, medmänniskor.

I Sverige bor många hjältar.

Mascaran är borta, sonen ligger kvar
Lördag kväll. Jag stänger av tv-nyheterna.  Det finns inget kvar av mascaran. Jag bär inte tillbaka 6-åriga sonen till hans rum som han vill att vi gör. Jag vill ha någon nära när maken är bortrest. Tårarna har fallit – inför bilden av en polisbil täckt av blommor, av en storväxt polisman i skyddsutrustning som hjälper en gammal kvinna över en gata, polismän som springer mot faran, för den svenska flaggan på halv stång i Nice, för det nersläckta Eiffeltornet i Paris, för bilder av flera hundra människor som vandrar över Tranebergsbron för att komma hem till sina familjer, för stockholmarna som öppnar sina hem i #openstockholm

Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT

#Kärleksmanifestation

Sverige i mitt hjärta
Så som stockholmarna/svenskarna beskrivs i både nationella och internationella medier – det är mitt Sverige. The Local skriver: “I think Stockholm gets a bad reputation for people being cold, but I feel it’s not very true based on the people I’ve met”. Vi har en enorm kraft i vårt samhälle och vi har en ännu större kärlek.

#Kärleksmanifestation Stockholm söndag 9 april
Stockholm är fullsmockat med människor. Aldrig tidigare har jag dragit med mig tre barn till ett sådant folkmyller. Jag anser att det är viktigt att de får uppleva detta. De behöver få en aning om vad som har skett – en känsla som är svår att nå hemma i vår villaförort. Men framförallt vill jag att de får uppleva hur många människor av olika utseende och ursprung har samlats i en #kärleksmanifestation Inte en sekund känns det oroligt eller skrämmande i trängseln. Människor rättar sig i led som rör sig i olika riktningar likt en gemensam puls. Det är overkligt tyst med hänsyn till de många tusentals som är samlade. Polisen får blommor och kramar. Att se detta, nu i verkligheten … Jag kniper åt tårarna bakom solglasögonen – samtidigt som jag blir alldels varm om hjärtat. Jag tänker på pressbilden när poliserna springer mot fara och okända mål. Tack hela poliskåren!

Tack polisen för allt ni har gjort och gör. Adam 6,5 år.

Glöm aldrig. Men var inte rädd.
Jag önskar innerligt att vi kan och vågar behålla denna kärlek och gemenskap i Sverige. Jag hoppas innerligt att vi lyckas hantera den ilska och rädsla som kan blossa upp. Börja i det lilla – tro på att flera små förändringar tillsammans kan göra stor skillnad. Titta upp mer, möt en främlings blick, le mer. Säg tack mer ofta. Glöm aldrig. Men var inte rädd.

Glöm aldrig. Men var inte rädd.

Kram, Rosita

#kärleksmanifestation

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *